Who cast that first fateful tomato that started the La Tomatina revolution? The reality is no one knows. Maybe it was an anti-Franco rebellion, or a carnival that got out of hand. According to the most popular version of the story, during the 1945 festival of Los Gigantes (a giant paper mâché puppet parade), locals were looking to stage a brawl to get some attention. They happened upon a vegetable cart nearby and started hurling ripe tomatoes. Innocent onlookers got involved until the scene escalated into a massive melee of flying fruit. The instigators had to repay the tomato vendors, but that didn't stop the recurrence of more tomato fights—and the birth of a new tradition.
Fearful of an unruly escalation, authorities enacted, relaxed, and then reinstated a series of bans in the 1950s. In 1951, locals who defied the law were imprisoned until public outcry called for their release. The most famous effrontery to the tomato bans happened in 1957 when proponents held a mock tomato funeral complete with a coffin and procession. After 1957, the local government decided to roll with the punches, set a few rules in place, and embraced the wacky tradition.
Though the tomatoes take center stage, a week of festivities lead up to the final showdown. It's a celebration of Buñol's patron saints, the Virgin Mary and St. Louis Bertrand, with street parades, music, and fireworks in joyous Spanish fashion. To build up your strength for the impending brawl, an epic paella is served on the eve of the battle, showcasing an iconic Valencian dish of rice, seafood, saffron, and olive oil.
Today, this unfettered festival has some measure of order. Organizers have gone so far as to cultivate a special variety of unpalatable tomatoes just for the annual event. Festivities kick off around 10 a.m. when participants race to grab a ham fixed atop a greasy pole. Onlookers hose the scramblers with water while singing and dancing in the streets. When the church bell strikes noon, trucks packed with tomatoes roll into town, while chants of "To-ma-te, to-ma-te!" reach a crescendo.
Then, with the firing of a water cannon, the main event begins. That's the green light for crushing and launching tomatoes in all-out attacks against fellow participants. Long distance tomato lobbers, point-blank assassins, and medium range hook shots. Whatever your technique, by the time it's over, you will look (and feel) quite different. Nearly an hour later, tomato-soaked bombers are left to play in a sea of squishy street salsa with little left resembling a tomato to be found. A second cannon shot signals the end of the battle. | Vem kastade den där första, ödesdigra tomaten som inledde La Tomatina-revolutionen? Sanningen är att ingen vet. Kanske var det ett uppror mot Franco, eller en karneval som spårade ur. Enligt den mest populära versionen av historien, försökte några ortsbor iscensätta ett bråk under 1945-års Los Gigantes-festival (en parad med gigantiska dockor av papier-maché), för att få lite uppmärksamhet. De stötte på en grönsaksvagn i närheten och började kasta mogna tomater. Oskyldiga åskådare blev inblandade till dess att scenen eskalerade till en enorm strid med flygande frukt. Uppviglarna blev tvungna att ersätta tomatförsäljarna, men det hindrade inte att tomatkrigen upprepades – och att en ny tradition föddes. Myndigheterna, som var oroliga för en svårhanterlig upptrappning, instiftade, lättade på och återinstiftade sedan under 1950-talet en serie förbud. 1951 fängslades ortsbor som trotsade lagen, tills en allmän protest krävde deras frisläppande. Den mest berömda förolämpningen mot tomatförbuden inträffade 1957 när förespråkare höll en skenbegravning, komplett med en kista och procession. Efter 1957 beslöt sig de lokala myndigheterna för att göra det bästa av situationen, satte upp en del regler och tog till sig den galna traditionen. Även om tomaterna står i centrum för uppmärksamheten, så leder en vecka av festligheter fram till den avslutande uppgörelsen. Det är ett högtidlighållande av Buñols skyddshelgon, Jungfru Maria och Sankt Louis Bertrand, med gatuparader, musik och fyrverkerier på glatt spanskt manér. För att bygga upp styrkan inför det förestående bråket, serveras det kvällen innan slaget en jättelik paella; ett reklamjippo för Valencias symbolrätt, gjord på ris, fisk och skaldjur, saffran och olivolja. Nuförtiden har denna ohämmade festival en viss ordning. Organisatörerna har gått så långt som att odla en speciell variant osmakliga tomater, enbart för den årliga tillställningen. Festligheterna inleds omkring klockan 10.00 när deltagarna tävlar om att hugga tag i en skinka som är fastsatt högst upp på en inoljad påle. Åskådarna använder vattenslangar för att spruta vatten på klättrarna, alltmedan de dansar och sjunger på gatorna. När kyrkklockorna slår tolv rullar lastbilar fullpackade med tomater in i staden, medan skanderandet ”To-ma-te, to-ma-te!” når sitt crescendo. Sedan, när en vattenkanon avfyras, inleds den huvudsakliga tillställningen. Detta ger grönt ljus att krossa och kasta tomater i fullskaliga attacker mot sina meddeltagare. Långdistanstomatkastare, kortdistansattentatsmän, och medeldistansskyttar. Vilken teknik du än föredrar så kommer du att se ut (och känna dig) ganska annorlunda när det är över. Nästan en timma senare lämnas tomatindränkta bombare att leka i ett hav av kletig gatusalsa, där det är svårt att hitta någonting kvar som liknar en tomat. Ett andra kanonskott signalerar att drabbningen är över. |