Who cast that first fateful tomato that started the La Tomatina revolution? The reality is no one knows. Maybe it was an anti-Franco rebellion, or a carnival that got out of hand. According to the most popular version of the story, during the 1945 festival of Los Gigantes (a giant paper mâché puppet parade), locals were looking to stage a brawl to get some attention. They happened upon a vegetable cart nearby and started hurling ripe tomatoes. Innocent onlookers got involved until the scene escalated into a massive melee of flying fruit. The instigators had to repay the tomato vendors, but that didn't stop the recurrence of more tomato fights—and the birth of a new tradition.
Fearful of an unruly escalation, authorities enacted, relaxed, and then reinstated a series of bans in the 1950s. In 1951, locals who defied the law were imprisoned until public outcry called for their release. The most famous effrontery to the tomato bans happened in 1957 when proponents held a mock tomato funeral complete with a coffin and procession. After 1957, the local government decided to roll with the punches, set a few rules in place, and embraced the wacky tradition.
Though the tomatoes take center stage, a week of festivities lead up to the final showdown. It's a celebration of Buñol's patron saints, the Virgin Mary and St. Louis Bertrand, with street parades, music, and fireworks in joyous Spanish fashion. To build up your strength for the impending brawl, an epic paella is served on the eve of the battle, showcasing an iconic Valencian dish of rice, seafood, saffron, and olive oil.
Today, this unfettered festival has some measure of order. Organizers have gone so far as to cultivate a special variety of unpalatable tomatoes just for the annual event. Festivities kick off around 10 a.m. when participants race to grab a ham fixed atop a greasy pole. Onlookers hose the scramblers with water while singing and dancing in the streets. When the church bell strikes noon, trucks packed with tomatoes roll into town, while chants of "To-ma-te, to-ma-te!" reach a crescendo.
Then, with the firing of a water cannon, the main event begins. That's the green light for crushing and launching tomatoes in all-out attacks against fellow participants. Long distance tomato lobbers, point-blank assassins, and medium range hook shots. Whatever your technique, by the time it's over, you will look (and feel) quite different. Nearly an hour later, tomato-soaked bombers are left to play in a sea of squishy street salsa with little left resembling a tomato to be found. A second cannon shot signals the end of the battle. | Vem kastade den första ödesdigra tomaten som startade La Tomatina-revolutionen? Sanningen är att ingen vet. Kanske var det ett uppror mot Franco, eller en karneval som urartade. Enligt den populäraste versionen av historien, så försökte ortsborna under 1945 års Los Gigantes-festival (en parad med jättedockor av papier mâché) att organisera ett bråk för att få uppmärksamhet. De råkade på en grönsaksvagn i närheten och började kasta mogna tomater. Oskyldiga åskådare drogs med tills det hela trappades upp till en massiv kalabalik av flygande frukt. Anstiftarna var tvungna att ersätta tomatförsäljarna, men det hindrade inte förnyade tomatslagsmål - och en ny tradition hade uppstått. Rädda för en besvärlig upptrappning, antog myndigheterna på 1950-talet ett antal förbud som därefter mildrades för att sedan återställas. År 1951 fängslades ortsbor som trotsade lagen tills allmänhetens protester krävde deras frigivning. Den mest berömda fräckheten mot tomatförbuden inträffade år 1957 när förespråkare höll en fingerad tomatbegravning, komplett med kista och procession. Efter 1957 beslöt de lokala myndigheterna att anpassa sig efter omständigheterna, sätta upp några få regler och acceptera den knasiga traditionen. Även om tomaterna är huvudsaken, så leder en vecka av festligheter fram till den slutliga kraftmätningen. Man firar Buñols skyddshelgon, jungfru Maria och St. Louis Bertrand, med gatuparader, musik och fyrverkerier på glatt spanskt manér. För att bygga upp din styrka för det nära förestående slagsmålet, serveras på slagets kväll en enorm paella, bestående av en symbolisk valenciansk rätt bestående av ris, skaldjur, saffran och olivolja. Nuförtiden har denna lössläppta festival en del förhållningsregler. Organisatörerna har gått så långt som till att odla en speciell sorts oätliga tomater enbart för detta årliga evenemang. Festligheterna börjar ca kl 10 på förmiddagen då deltagarna tävlar för att nappa åt sig en skinka som är fäst i toppen av en såpad stång. Åskådarna sprutar vatten på klättrarna samtidigt som de sjunger och dansar på gatorna. När kyrkklockorna slår tolv, rullar lastbilar fullpackade med tomater in i staden, och det taktfasta ropandet "To-ma-te, to-ma-te" når sitt crescendo. Därefter avfyras en vattenkanon och huvudevenemanget börjar. Detta innebär fritt fram för att krossa och kasta tomater genom breda attacker mot de andra deltagarna. Långdistanskastare, riktade lönnmördare och medelmåttiga krokiga skott. Vilken teknik du än använder, så kommer du att se ut(och känna dig) ganska annorlunda när det är över. Nästan en timme senare, roar sig tomatblöta bombkastare i en sjö av kladdig gatusalsa där det knappast går att hitta något som liknar en tomat. En andra kanonsalut signalerar slutet på slaget. |