Who cast that first fateful tomato that started the La Tomatina revolution? The reality is no one knows. Maybe it was an anti-Franco rebellion, or a carnival that got out of hand. According to the most popular version of the story, during the 1945 festival of Los Gigantes (a giant paper mâché puppet parade), locals were looking to stage a brawl to get some attention. They happened upon a vegetable cart nearby and started hurling ripe tomatoes. Innocent onlookers got involved until the scene escalated into a massive melee of flying fruit. The instigators had to repay the tomato vendors, but that didn't stop the recurrence of more tomato fights—and the birth of a new tradition.
Fearful of an unruly escalation, authorities enacted, relaxed, and then reinstated a series of bans in the 1950s. In 1951, locals who defied the law were imprisoned until public outcry called for their release. The most famous effrontery to the tomato bans happened in 1957 when proponents held a mock tomato funeral complete with a coffin and procession. After 1957, the local government decided to roll with the punches, set a few rules in place, and embraced the wacky tradition.
Though the tomatoes take center stage, a week of festivities lead up to the final showdown. It's a celebration of Buñol's patron saints, the Virgin Mary and St. Louis Bertrand, with street parades, music, and fireworks in joyous Spanish fashion. To build up your strength for the impending brawl, an epic paella is served on the eve of the battle, showcasing an iconic Valencian dish of rice, seafood, saffron, and olive oil.
Today, this unfettered festival has some measure of order. Organizers have gone so far as to cultivate a special variety of unpalatable tomatoes just for the annual event. Festivities kick off around 10 a.m. when participants race to grab a ham fixed atop a greasy pole. Onlookers hose the scramblers with water while singing and dancing in the streets. When the church bell strikes noon, trucks packed with tomatoes roll into town, while chants of "To-ma-te, to-ma-te!" reach a crescendo.
Then, with the firing of a water cannon, the main event begins. That's the green light for crushing and launching tomatoes in all-out attacks against fellow participants. Long distance tomato lobbers, point-blank assassins, and medium range hook shots. Whatever your technique, by the time it's over, you will look (and feel) quite different. Nearly an hour later, tomato-soaked bombers are left to play in a sea of squishy street salsa with little left resembling a tomato to be found. A second cannon shot signals the end of the battle. | Vem kastade den första ödesdigra tomaten som startade Tomatina-revolutionen? Ingen vet med säkerhet. Kanske var det ett uppror mot Franco eller en karneval som spårade ur. Enligt den mest populära versionen av historien ville ortsborna väcka uppmärksamhet genom att starta bråk under 1945 års Los Gigantes-festival (en parad med gigantiska papier-mâché-figurer). De råkade passera en grönsaksvagn i närheten och började slunga mogna tomater. Oskyldiga åskådare blev inblandade och scenen trappades upp till ett kaosartat virrvarr av flygande frukt. Uppviglarna blev tvungna att ersätta tomathandlarna, men det hindrade inte att tomatkrigen upprepades och dessutom blev till en ny tradition. Myndigheterna var rädda för en oregerlig eskalering av tomatkrigen och antog, lättade på och återinsatte sedan en hel serie förbud på 1950-talet. Ortsbor som trotsade lagen fängslades 1951 fram tills ett allmänt ramaskri krävde deras frigivning. Den mest kända fräckheten mot tomatförbuden ägde rum 1957 när förespråkare genomförde en komplett tomat-begravning med både kista och procession. Efter 1957 bestämde sig de lokala myndigheterna för att ge med sig, fastställde några regler och anammade den knasiga traditionen. Även om tomaterna står i centrum så leder en veckas festligheter fram till den slutliga uppgörelsen. Det är en hyllning till Buñols skyddshelgon, Jungfru Maria och Sankt Luis Bertrán, med gatuparader, musik och fyrverkerier på fröjdefullt spanskt vis. För att samla kraft inför det annalkande tomatkriget serveras en enorm paella på kvällen före det stora slaget, vilket visar upp en ikonisk valenciansk rätt med ris, skaldjur, saffran och olivolja. Idag har den här ohämmade festivalen några få ordningsregler. Organisatörerna har tagit det så långt att man odlar en speciell art av illasmakande tomater enbart för det årliga evenemanget. Festligheterna börjar runt klockan tio på förmiddagen då deltagarna tävlar ikapp om en skinka fäst i toppen av en oljig stolpe. Åskådarna sprutar vatten på klättrarna medan man sjunger och dansar på gatorna. När kyrkklockan slår tolv rullar lastbilar fullastade med tomater in i staden och ett taktfast ropande "To-ma-te, to-ma-te!" når sitt crescendo. En vattenkanon avfyras och huvudnumret är igång. Det är startskottet för att krossa och kasta så många tomater man orkar mot andra deltagare. Tomatlobbar från långdistans, rena avrättningar och skruvkast från medeldistans. Oavsett teknik kommer man att se väldigt annorlunda ut, och kanske också känna sig annorlunda när det är över. Någon timme senare är det bara tomat-indränkta deltagare kvar i ett hav av en kletig gatusås med näst intill inget som liknar en tomat kvar. Ett andra kanonskott signalerar stridens slut. |